Jag vet exakt vad jag känner men det går inte att förklara det med ord. men just nu så vet jag precis vad jag vill med livet. vad jag vill ha, jag vet inte vem men jag vet hur jag vill mitt liv ska se ut.. jag älskar någon som inte finns. han finns inom mig men jag vet inte vem han är ännu men kärleken kan jag känna. det är som med vinden. jag kan inte se den men jag kan känna den. det är något som  stämmer in på ganska mycket. men jag känner att jag vill ha han, han som älskar mig för den jag är, bryr sig om mig o vill göra allt för mig, även om han inte kan så ska han vilja, jag vet att jag ställer höga krav och jag kommer aldrig hitta den killen som får mig att leva i en dröm. jag vill ha äkta kärlek. de är inget jag har fått uppleva av någon kille ännu. jag vet hur de känns.. och jag vill hitta en som de känns så med. för då lever man för alltid. men man måste bara tro, jag tror! vet att folk inte tror de om mig men jag tror på mycket. men de ska vi inte gå in på här men jag tar de gärna under en diskution med er. men bara så ni vet:

ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som guds kunskap om mig
men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken
1 korintherbrevet 13:12, 13:13

alla som känner mig vet att jag inte är mycket för biblen men när jag läste biblen var det just denna biten jag fastnade för. det är så sant att det finns inte.. för mig är det att jag behöver inte tro på något om jag inte vill. hoppas är något som gör dig besviken ofta men kärleken det är det som är viktigast. hade alla tagit till sig detta skulle jorden varit en bättre plats. det svär jag på.

men nu ska jag sova. god natt. älskar er.. puss o kram